Har nu beställt lite kurslitteratur som jag ser mycket fram emot.
I dag är barnexperter och politiker eniga om att förskolebarnen själva ska få komma till tals. Samtidigt krävs det från många håll att förskoleverksamheten ska dokumenteras. I den här boken ställer författaren frågan om vuxna lyssnar på barnen när de utformar sätt att dokumentera förskolans verksamhet.
Det finns många bra pedagogiska skäl till att dokumentera förskolans verksamhet, men det kan bli alltför mycket, alltför tät och alltför okritisk användning av olika dokumentationsformer. Funderar vi över vilka konsekvenser det kan bli för barnen om de tvingas delta utan att personalen lyssnar på dem? Har inte också barn rätt till en privat sfär, en plats där de bara kan vara sig själva? Blir barnen tillfrågade om de vill bli fotograferade, filmade, citerade och registrerade? Ska de tillfrågas om sådant?
Författaren tar upp en ny och intressant diskussion om förhållandet mellan dokumentation och barns medverkan i förskolan som bör intressera förskollärare och andra som arbetar i förskolan samt alla blivande förskollärare.
Boken vänder sig till blivande och verksamma lärare i förskolan. Den kan också vara intressant för verksamma barnpsykologer, barnsjuksköterskor och inte minst förskolebarnens föräldrar.
Det finns många bra pedagogiska skäl till att dokumentera förskolans verksamhet, men det kan bli alltför mycket, alltför tät och alltför okritisk användning av olika dokumentationsformer. Funderar vi över vilka konsekvenser det kan bli för barnen om de tvingas delta utan att personalen lyssnar på dem? Har inte också barn rätt till en privat sfär, en plats där de bara kan vara sig själva? Blir barnen tillfrågade om de vill bli fotograferade, filmade, citerade och registrerade? Ska de tillfrågas om sådant?
Författaren tar upp en ny och intressant diskussion om förhållandet mellan dokumentation och barns medverkan i förskolan som bör intressera förskollärare och andra som arbetar i förskolan samt alla blivande förskollärare.
Boken vänder sig till blivande och verksamma lärare i förskolan. Den kan också vara intressant för verksamma barnpsykologer, barnsjuksköterskor och inte minst förskolebarnens föräldrar.
- Vad är pedagogisk dokumentation? Varför ska lärare ägna sig åt det? Hur kan lärare använda sig av dokumentationen? Pedagogisk dokumentation förknippas ofta med bilder uppsatta på väggar. I den här boken beskrivs dokumentation som ett värdefullt arbetsverktyg.
Bakgrunden till detta synsätt bygger på trettioåriga erfarenheter i den norditalienska staden Reggio Emilias kommunala barnomsorg. Pedagogisk dokumentation är ett verktyg som kan förändra såväl det pedagogiska förhållningssättet som den pedagogiska praktiken. Dokumentationen kan användas som underlag för fortbildning, arbetsutveckling, föräldrasamarbete och utvärdering. Författaren förespråkar ett konstruktionistiskt synsätt på kunskap och makt ? där allt är föränderligt och vi alla är delaktiga i all förändring ? till skillnad från det programtänkande som utmärker svensk förskoletradition. En pedagogisk dokumentation lyfter fram barnet och pedagogiken som medkonstruktörer av kultur och kunskap.
Författarpresentation
Hillevi Lenz Taguchi är utredningssociolog och doktorand i pedagogik vid Lärarhögskolan i Stockholm.
